Den 11 oktober 1915 låg den engelska ubåten HMS E-19 utanför
Ölands södra udde på uppdrag att sänka tyska fartyg som gick med järnmalm mellan Sverige och Tyskland.
Järnmalmen användes för att bygga upp den tyska krigsapparaten under 1:a världskriget. Detta skulle bli den en av historiens mest lyckade ubåtsattacker någonsin då man under dagen sänkte 4 st stora tycka lastångare samt jagade ytterligare en ångare upp på grund i Kalmarsund. Detta utan att spilla ett enda liv.
Inte en enda av dessa sänktes med torped varvid alla vraken är helt intakta. Detta slag kallas
idag för ”Ubåtsmassakern” och vraken för ”E19-vraken” (man exkluderar här S/S Germania).
De olika vraken i tur och ordning var, S/S Walter Leonhardt, S/S Germania (uppjagad på grund),
S/S Gutrune, S/S Director Reppenhagen och till sist S/S Nicomedia.
Strax innan 18:00 siktades Nicomedia av HMS E-19 som satte full fart. Detta upptäcktes av den
tungt lastade ångaren som försökte undkomma genom att sätta kurs mot Ölands södra udde.
Ubåten avlossade ett par prejningsskott varvid Nicomedias kapten fann det bäst i att stanna.
När fyra man ur den engelska besättningen kom ombord bjöds de vänligen på tyskt, välsmakande
veteöl. Därefter undrade tyskarna om det var nödvändigt att sänka ett sådant vackert fartyg och
hävdade att man befann sig på svenskt vatten. En engelsman torkade skummet ur skägget och sa
”Tyvärr är det krig, ni får 15 minuter på er att lämna fartyget”. Tyskarna samlade snabbt ihop
sina saker och rodde ifrån fartyget.
Engelsmännen öppnade bottenventilerna och applicerade en sprängladdning i aktern,
kl 19:30 den 11 oktober 1915 försvann S/S Nicomedia ner i djupet där hon står än idag.
Övrigt: Ubåtskriget hade från början byggt på ett slags gentlemanna- tradition och vissa
internationella överenskommelser. Ubåten gick i ytläge, prejade det tänkta offret och om det
visade sig vara ett fientligt fartyg fick besättningen gå i livbåtarna varpå fartyget sänktes med en
sprängladdning, artilleri eller genom att bottenpluggen öppnades. Till en början var det ofta
engelska fartyg som sänktes på detta sätt, men dessa fartyg började hissa neutral flagg och när
ubåten kom tillräckligt nära sänktes den med artilleri. Tyskarna svarade då med att sluta varna
sina offer och till slut gick inte heller neutral flaggade fartyg säkra.
Sedan upptäckten 1982 har platsen varit ett populärt dykmål. Våren 1998 hittade Stefan
Fransson ölflaskor i vraket. Man tog kontakt med ett bryggeri om möjligheten att återskapa
denna unika öl. Bryggeriet tände på iden och efter att de inblandade fått bärgningsrätten så
plockades flaskor upp för analys. Efter att man konstaterat att jästkulturen levde så kunde man
återskapa ölet. Till båtmässan i Stockholm 2000 var första satsen klar och man kan numera
avnjuta ett stycke marinhistoria ur det nygamla veteölet som säljs/kan beställas under namnet
”Vrak”.
