calypso

Ur Västerviks veckoblad
Den 2e December

En ganska bedrövlig olycka inträffade sistlidne lördag den 25 november, i Spårösund, då skonerten Prosper förd af skepparen D.Högbom och tillhörig brukspatronen och riddaren Tillberg på Falsterbo.
Den gick förlorade och så mycket mera sorgligt som en människas lif därvid spilldes.
Förloppet av denna olyckshändelse förmäles sålunda: Kustserganten Treutiger tillika med kustvakten Thorngren och kustroddaren Jaen Nilsson begåvo sig i en mindre båt ut på Lindödjupet för qtt preja ett inkommande fartyg, förenämnde skonert; Med anledning af hård och ojämn västlig vind och svårigheten för fartyget att dreja bi, kom ingen bevakning ombord, utan åtföljde i båten fartyget på avstånd till Spårösund.
Lots var väl i god tid kallad, men hade efter vanligheten icke kommit ut mot fartyget förrän dess biträde af skepparen ansågs oumbärligt, varföre och i anseende till väderleken ej heller lots blev tagen ombord. I annat fall, eller med en förståndig lots ombord hade varje olycka säkerligen uteblivit, ty vid inseglingen under skepparens kommando till Spårösundet omkring kl 10 fm, fördes nu fulla segel så att fartyget, som i den trånga mynningen sundet icke nog hastigt kunde falla undan vinden, med stark fart törnade emot bergväggen mitt för tullbostället och med den beklagliga påföljd att sidan af densamma krossades men seglationen fortsattes det oaktat, och förbi ett närbeläget för påsättning under sådana omständigheter lämpligt ställe, till dess fartyget ytterligare törnade på västra udden av sundets norra mynning.

Där upphann bevakningen i tullbåten skyndsamt detsamma för att bistå besättningen, de lade sig i lovart vid sidan af det lutande fartyget, utan att förmoda någon trängande fara vara å färde, eller att fartyget, som emellertid genom vinden i de ännu stående seglen drivit af grund och tvärs i sundet, voro i så hastigt sjunkande tillstånd, och fick ombord fem man af folket men härunder sjönk fartyget ögonblckligen, tullbåten blev af den uppkomna vattenforsen instörtad över relingen och kantrad samt alle man i denna, lika som de tre å fartyget kvarvarande af besättningen, af vattenviveln nerdragne i djupet, men åter uppförda och, efter stora ansträngningar, uppnående bramtoppen eller flytande stycken af inventarier, efter hand af tillkommen hjälp räddade utom ovannämnde kustroddare Nilsson,som icke kunde bemärkas.
Efter några timmars förlopp syntes han stående med fasta tag i stängvantet, fyra alnar under vattenytan, han upptogs snarligen och försök gjordes visserligen till hans återfående till livs, men fruktlöst. Nilsson, alltid rask och oförfärad, vågade livet, liksom hans förman och kamrat, för att rädda andras i deras nödställda belägenhet, men den vackra åsikten tillförde honom själv döden, han sörjes nu bittert af en så plötsligen efterlämnad enka, sjuklig, men arbetsam och rättskaffens, med 3:ne barn i ganska torftiga villkor, och förtjänta af allt medlidande till lindring i deras arma, olyckliga belägenhet.
Kustserganten Treutiger hann vid sin uppkomst ovan vattenytan med knapp nöd få tag i en hängande tågända, då någon tog fast i hans fötter under vattnet detta var Thorngren, som då af Treutiger blev uppdragen, nästan livlös, och båda voro sålunda nära att jämväl omkomma. Treutigers båt är icke ännu tillrätta kommen. Genomfarten av Spårösund för vanliga fartyg är af det på 11 famnars vatten sjunkna fartygets läge tills vidare i det närmaste stängt.