Den 11 oktober 1915 låg den engelska ubåten HMS E-19 utanför
Ölands södra udde på uppdrag att sänka tyska fartyg som gick med järnmalm mellan Sverige och
Tyskland. Järnmalmen användes för att bygga upp den tyska krigsapparaten under 1:a
världskriget. Detta skulle bli den en av historiens mest lyckade ubåtsattacker någonsin då man
under dagen sänkte 4 st stora tycka lastångare samt jagade ytterligare en ångare upp på grund I
Kalmarsund. Detta utan att spilla ett enda liv.
Inte en enda av dessa sänktes med torped varvid alla vraken är helt intakta. Detta slag kallas
idag för ”Ubåtsmassakern” och vraken för ”E19-vraken” (man exkluderar här S/S Germania).
De olika vraken i tur och ordning var, S/S Walter Leonhardt, S/S Germania (uppjagad på grund),
S/S Gutrune, S/S Director Reppenhagen och till sist S/S Nicomedia.
Besättningen på WL blev uppmanad att samla ihop sina tillhörigheter varpå man fick stig på det
stoppade svenska fartyget Fernebo. Man placerade sedan en sprängladdning i det aktra
lastrummet och öppnade även bottenventilerna. Ingeting hände varpå man vid undersökningen
märkte att stubinen till sprängladdningen varit fuktig. Efter byte small det och hon sjönk på 10 minuter.
Efter detta siktade man S/S Germania varpå man tog upp jakten på henne.
Övrigt: Ubåtskriget hade från början byggt på ett slags gentlemanna- tradition och vissa
internationella överenskommelser. Ubåten gick i ytläge, prejade det tänkta offret och om det
visade sig vara ett fientligt fartyg fick besättningen gå i livbåtarna varpå fartyget sänktes med en
sprängladdning, artilleri eller genom att bottenpluggen öppnades. Till en början var det ofta
engelska fartyg som sänktes på detta sätt, men dessa fartyg började hissa neutral flagg och när
ubåten kom tillräckligt nära sänktes den med artilleri. Tyskarna svarade då med att sluta varna
sina offer och till slut gick inte heller neutral flaggade fartyg säkra.
