Fartyget hade lastat järnmalm i Luleå för lossning i tysk hamn
(Rotterdam?). Vädret var vackert med god sikt. Visserligen hade det gått rykten om ryska ubåtar
men inga svenska fartyg hade attackerats så man kände sig trygg. Utanför Sandstorp/Bläsinge
siktade utkiken på backen ett ubåtsperiskop på 400-500 meter. Omedelbart därefter såg han en
torpedstrimma som var på väg mot fartyget. Det var den ryska ubåten SC 317 som hade avlossat
torpeden.
Ada Gorthon träffades midskepps och i höjd med eldrummet. Förliga och aktra lastutrymmen
med vardera 2000 ton järnmalm fungerade som två hävarmar med eldrummet som gångjärn.
Explosionen blev mycket kraftig och fartyget som blev i två delar sjönk efter bara 15-30 sekunder.
Flera personer på land bevittnade sänkningen varpå de överlevande kunde undsattes efter att
legat två timmar i vattnet.
Lite kuriosa är att en person klarade sig genom att klättra upp högst i masten varpå han precis
hade ansiktet över vattenytan.
Övrigt: Ryssarna förnekade all inblandning trots att man hittade torped delar med rysk text på.
Ryssarna ansåg att sänkningen var en tysk provokation vilket torde vara uteslutet eftersom de
behövde järnmalmen och hade redan betalat för den.
Hon skrotbärgades under 50 och 60-talet av danska dykare då det mesta av värde bärgades
såsom propellern, ångpannan och all koppar. Man sprängde sig in i skrovet för att nå allt av
värde.
