Gunvor var på resa från Limhamn till Bergkvara och Kalmar med
last av gödning. På fredagen den 16 augusti 1929 avgick man och skeppet ansågs då vara väl
utrustat och bemannat, dvs. i alla avseenden sjödugligt.
Då det på natten blev tjocka så saktades farten ned och man gav mistsignaler och lodade med
jämna mellanrum. På morgonen efter var det fortfarande tjocka och stilla. Kl. 06:07 hörde man
plötsligt en ångvissla men mycket svagt så fartyget antogs vara långt borta. Signalen besvarades
och varpå man plötsligt såg ett fartyg med hög fart komma ur dimman på styrbord sida.
Fartyget (torpedkryssaren Örnen) var så nära att man ej hann företa någon undanmanöver eller
stoppa motorn för att undvika kollision. Befälhavare Krüger ropade genast ”alle man på däck”
och kort därefter rände Örnen in i styrbord sida med sin stäv varpå Gunvor började sjunka. Dock
så var det pga. att stäven borrat sig in i skrovet som besättningen kunde hoppa över till Örnen.
Eftersom hon sjönk så hastigt lämnades skeppspapper och allt som den gick och stod.
Besättningen landsattes senare i Karlskrona.
Arthur avslutar sin sjöförklaring med: ”Som denna olycka inträffat oaktat att vi genom avgivande
av mistsignaler, hållande av utkik och medererad fart, gjort allt vi kunnat för att undvika
densamma, fritar jag mig, min besättning och mitt rederi från allt ansvar.”.
Övrigt: 1929 köptes hon för 12000 krav ett partrederi i Timmernabben med David Lindeborg som
huvud redare. Befälhavare blev Arthur Krüger. Man utrustade henne då också i Saltvik med en
45hk tändkulemotor. Masterna är borttagna
