Kl 17:45 den 9 juli siktades tre stora tyska fartyg av minsveparen Sandön.
Det var Hansestadt Danzig, Preussen och Tannenberg. Fartygen gick sida vid sida och
bredvid och framför den gick 8 minsvepare som skydd. Man gick ganska nära den svenska kusten
för att gå fria från tyska minfält. Var man inte visste var att svenskarna nyligen lagt ut ett nytt
minfält, vilket tyskarna var på väg rakt emot.
Sandön gick därför upp och spärrade vägen för dem samtidigt som signalen ”Gira babord”
blåstes. Flaggorna var dock svåra att se då det blåste dåligt, och tyskarna uppfattade därför inte
varningen. Efter detta hissade man även signalen ”Minfält i eder väg, dreja bi och avvakta
förhållningsorder”. Innan man hann slå upp detta i signalboken så var katastrofen ett faktum.
På Sandön såg man fartygen annalkas dem i 15 knops fart vilket var mer än man kunde prestera.
När minsveparna passerade så varnade man en dem muntligen och bad att de genast skulle gira
babord. Man såg dem dock istället ändra kurs mot syd vilket förde dem rakt mot mineringen.
Sandön gjorde ett sista försök att undvika en olycka genom att ange ett långdraget sirentjut men
utan verkan.
Kl 18:10 stötte Preussen på en mina varpå hon sjönk hastigt men endast med stäven. Strax efter
fattade hon eld och sjönk efter talrika detonationer.
Övrigt: Inför mobiliseringen av flottan övertogs flera snabba passagerarfartyg som rustades upp
som minutläggare, däribland Hansestadt Danzig, Preussen och Tannenberg som vid tillfället
hämtade hem folk från Finland.
Efter olyckshändelsen så anklagade Tyskland Sverige aldrig för att ha varit skyldiga till
förlisningen pga. följande:
”För att minska den lucka i befintlig minspärr så hade Sverige på uppmaning av Tyskland lagt ut
ytterliggare minor utanför Öland. Tyska marinattachén hade informerats om detta i gällande
ordning. Han hade vidarebefordrat detta per post istället för telegrafiskt varpå detta ej nådde
fartygen före avgång. Man antog också att fartygen avlyssnade svensk radio där man vid
upprepade tillfällen hade påtalat minlinjen men detta hade aldrig gjorts.”
Att sedan vinden var för svag för att tyskarna skulle se signalerna var ytterliggare en
omständighet som bidrog till de olyckliga förlisningarna.
En minnessten restes 1941 i Össby i närvaro av Prins Gustav Adolf och Prinsessan Sibylla.
Man skrotbärgade fartygen runt 1969.
Preussen är det bäst bevarade av de tre fartygen. Stora delar av däckssektioner finns kvar och
man kan även hitta en del ammunition till luftvärnskanonerna vilka lyckligtvis inte bärgats av
klåfingriga dykare.
