Kl 17:45 den 9 juli siktades tre stora tyska fartyg av minsveparen Sandön.
Det var Hansestadt Danzig, Preussen och Tannenberg. Fartygen gick sida vid sida och
bredvid och framför den gick 8 minsvepare som skydd. Man gick ganska nära den svenska kusten
för att gå fria från tyska minfält. Var man inte visste var att svenskarna nyligen lagt ut ett nytt
minfält, vilket tyskarna var på väg rakt emot.
Sandön gick därför upp och spärrade vägen för dem samtidigt som signalen ”Gira babord”
blåstes. Flaggorna var dock svåra att se då det blåste dåligt, och tyskarna uppfattade därför inte
varningen. Efter detta hissade man även signalen ”Minfält i eder väg, dreja bi och avvakta
förhållningsorder”. Innan man hann slå upp detta i signalboken så var katastrofen ett faktum.
På Sandön såg man fartygen annalkas dem i 15 knops fart vilket var mer än man kunde prestera.
När minsveparna passerade så varnade man en dem muntligen och bad att de genast skulle gira
babord. Man såg dem dock istället ändra kurs mot syd vilket förde dem rakt mot mineringen.
Sandön gjorde ett sista försök att undvika en olycka genom att ange ett långdraget sirentjut men
utan verkan.
Kl 18:10 detonerade en mina under Tannenbergs förstäv då hon gav full back för att undvika att
gå på minorna. Därefter stoppade man maskinen pga. explosionsrisken varpå man fick bogsering
av två av minsveparna. En annan mina midskepps orsakade emellertid stark styrbords slagsida
och kl 19:58 kantrade fartyget och sjönk.
Eftersom fartyget fick stark slagsida så han man ge ordern om att evakuera allt folk ombord
varpå endast 10 man omkom.
Övrigt: Inför mobiliseringen av flottan övertogs flera snabba passagerarfartyg som rustades upp
som minutläggare, däribland Hansestadt Danzig, Preussen och Tannenberg som vid tillfället
hämtade hem folk från Finland.
Efter olyckshändelsen så anklagade Tyskland Sverige aldrig för att ha varit skyldiga till
förlisningen pga. följande:
”För att minska den lucka i befintlig minspärr så hade Sverige på uppmaning av Tyskland lagt ut
ytterligare minor utanför Öland. Tyska marinattachén hade informerats om detta i gällande
ordning. Han hade vidarebefordrat detta per post istället för telegrafiskt varpå detta ej nådde
fartygen före avgång. Man antog också att fartygen avlyssnade svensk radio där man vid
upprepade tillfällen hade påtalat minlinjen men detta hade aldrig gjorts.”
Att sedan vinden var för svag för att tyskarna skulle se signalerna var ytterligare en
omständighet som bidrog till de olyckliga förlisningarna.
En minnessten restes 1941 i Össby i närvaro av Prins Gustav Adolf och Prinsessan Sibylla.
Man skrotbärgade fartygen runt 1969.
Tannenberg är idag det sämst bevarade vraket. Det är nästan helt skrotbärgat varpå endast stora
plåtrester ligger kvar men även en del personlig utrustning från besättningen ligger kvar på
botten
